Självfallet anammar jag uppmaningen som nu sprids som en löpeld via bloggar och på facebook om att visa solidaritet med oppositionen i Burma genom att bära något rött på fredag.

Ta på något rött på fredag (en t-shirt, tröja, skjorta, blus, schal, slips eller mössa). Protestera mot våldet och förtrycket, ställ upp för dem som ha det svårt. Det sägs att Than Shwe, ledare för den militärjunta som styr Burma med järnhand är driven av en önskan att gå till historien som en mäktig buddhistisk kung. När militärdiktaturen börjat sätta hårt mot de människor som demonstrerat för de mänskliga rättigheterna kan det komma att bli mycket våldsamt.

Minst tre demonstranter har redan dödats under torsdagens protester i Burma. Fredspristagaren Aung San Suu Kyi har kämpat för demokrati och mänskliga rättigheter i Burma sedan 80-talet. Hon har suttit i husarrest sedan 1990, då oppositionen vann valet i Burma. Låt inte våldet kan segra! Det är dags att viss solidaritet, även om den bara är symbolisk…så är den ett stöd!

BÄR RÖTT PÅ FREDAG! Som en enkel symbol för solidaritet med Burmas folk!

Samtidigt som SvD berättar den glädjande nyheten om att ännu en ledande ledare för Röda Khmererna gripits försöker jag i korthet sammanfatta ”Myrdals-debatten” (här är hela mitt inlägg i gårdagens NA). I ärlighets namn ska sägas att det inte blivit så mycket debatt som monolog eftersom den styrande högerkoalitionen envisats med goddá yxskafts-svar på mina frågor. Men likväl, efter många lååånga inlägg kvarstår några korta slutsatser (från min sida, det återstår att höra vad högern dragit för slutsatser förutom att Förintelse-förnekaren Robert Faurisson bör få föreläsa i Örebro):

1. Yttrandefrihet är viktigt och jag tänker försvara exempelvis Jan Myrdals rätt att hylla t ex folkmördare i Kampuchea eller diktatorer i Albanien. Tyvärr har inte Myrdal genom åren varit lika intresserad av att försvara ”avvikande åsikter” i exempelvis Albanien, Kina eller Kambodja/Kampuchea.
2. Bara för att jag tycker att Myrdals åsikter är avskyvärda tänker jag inte försöka stoppa honom från att exempelvis tala om yttrandefrihet på biblioteket.
3. Det är viktigt att diskutera vilka arrangemang som ska släppas in i skattefinansierade kommunala lokaler: varför stoppar vi nazister och rasister? Borde vi ha fler eller färre sådana gränser? Denna debatt är inte högern i stan intresserade av att föra.
4. Jag tycker att det är rimligt att vi har en lag som förbjuder hets mot folkgrupp och jag tycker att det är rimligt att Örebro kommun informerar om folkmord och brott mot mänskliga rättigheter och därmed försöker bredda debatten till att handla om tolerans och öppenhet. Men är det förenligt med detta arbete att släppa in folkmords-förnekare i kommunala lokaler? Jag tycker vi borde diskutera det, just för att gränsdragningarna kommer att bli svåra.
5. Jag tycker att det är diskutabelt om kommunala lokaler bör användas för ”hyllningsutställningar” till folkmords-förnekare som Myrdal.

Jan Myrdal tycker att jag är farlig. Jag tror att jag blir hedrad av detta: enligt principen om att fiendens fiende är min vän så skulle jag ju kunna glädja mig åt att vara på samma sida som protesterande studenter på Himmelska Fridens Torg, förtryckta i Hoxhas Albanien eller mördade i Pol Pots Kampuchea. Men tyvärr är anledningen till Myrdals dom över min farlighet att jag enligt honom undergräver de grundläggande friheterna. Och visst: jag är för lagen om hets mot folkgrupp (det är inte Myrdal) och jag tycker att det är rimligt att vi begränsar användningen av kommunala lokaler och exempelvis vägrar Nationalsocialistisk front och andra att hyra.

Jan Myrdal föreläste alltså ikväll om yttrandefrihet. Och i den frågan har han en hel del kloka tankar. Om man bortser från hans mest vildsinta konspirationsteorier så har han en poäng i att exempelvis barnpornografilagen, de föreslagna ändringarna i tryckfrihetslagen, försöken att tysta Förintelse-förnekaren Robert Faurisson och en del annat tar oss ut på ett sluttande plan (just dessa exempel håller jag i grunden med honom om att de är tveksamma/felaktiga). Men det jag inte får ihop är hur han kan uppröras över sådana inskränkningar i den svenska yttrande- och tryckfriheten, samtidigt som han försvarar alternativt förklarar Pol Pots terror i Kambodja/Kampuchea, massakern på Himmelska Fridens torg 1989 eller Enver Hoxhas totalslutna Albanska diktatur.

Myrdals svar på frågan tycker jag mest visar att han inte förmår se bortom sin kommunistiska övertygelse: han förklarar skillnaden med att alla tider och alla platser är olika (fast egentligen handlar det om att allt USA och dess kompisar gör är fel och allt Myrdal tycker är bra är rätt). Och där skiljer vi oss uppenbarligen åt: jag tycker att de mänskliga rättigheterna är universella och blir upprörd oavsett om de kränks i Sverige eller när de kränks i USA, Kina, Kuba eller Israel. Myrdal tycker – uppenbarligen – att det är rationellt (dock inte nödvändigtvis försvarbart) att Kina slår ner protester som hotar staten Kina, samtidigt som han själv tycker att den svenska statens övergrepp mot IB-affärens avslöjare är exempel på när tryckfrihet och yttrandefrihet kränks. Många har blinda fläckar: Jan Myrdals är bara ovanligt stor. Den omfattar hela världen utom Sverige och västvärlden.

För att vara övertydlig: jag är för yttrandefrihet, i dess verkliga betydelse: ”Yttrandefrihet omfattar rätt att yttra sig muntligt samt rätten till att föra fram åsikter i radio, tv och liknande medier, utan censur eller bestraffning.” Däremot tycker jag att det är rimligt – och förenligt med yttrandefriheten – att diskutera vilka åsikter som förs fram med hjälp av skattepengar. När jag igår skrev att jag tyckte att man borde diskutera om Örebro kommun ska upplåta lokaler (och göra reklam på sin hemsida) för en ”hyllningsutställning” med Gun Kessle och Jan Myrdal skapade det debatt (se artikel i NA). Märkligast är vilken begreppsförvirring som tycks råda bland högerns företrädare i Örebro:

”Det handlar om vår yttrandefrihet så frågan är inte så enkel. Min uppfattning är emellertid att förbud inte är den rätta vägen att gå. Det är bättre att föra en debatt och skapa dialog kring kontroversiella frågor. Och Jan Myrdal är säkert inte den ende omtvistade författare som finns bland bibliotekets böcker.” Så säger Behcet Barsom (kd), ordförande i Kultur- och medborgarnämnden. (Jag har för övrigt aldrig tagit upp frågan om vilka böcker som ska finnas till utlåning på biblioteket.)
Rickard Vappelin, moderat ledamot i samma nämnd instämmer: ”vi värnar yttrandefriheten högre än att gå i politisk polemik med familjen Myrdal hur illa vi än tycker om deras åsikter”.

Innebär det att högerkoalitionen i Örebro numera definierar yttrandefrihet som detsamma som att skattepengar ska gå till konstnärer och debattörer med extrema åsikter? Det är i så fall att göra en mycket märklig tolkning av definitionen i Europakonventionen om mänskliga rättigheter: ”Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.”  

Att Myrdal/Kessle har rätt att uttrycka sina åsikter har inte varit uppe i debatten (jag har definitivt inte krävt något förbud mot deras åsikter). Frågan är om örebroarnas skattepengar ska gå till en ”hyllningsutställning” till paret, som gång på gång på gång förnekat Röda Khmerernas folkmord i Kambodja. Jag tycker att det borde diskuteras, särskilt med tanke på att vi sagt att vi ska infomera mer om folkmord (moderaterna vill dessutom göra partipolitik av folkmordsinformationen, men det är de ganska ensamma om).

Det mest intressanta är nog ändå att moderaterna, av alla partier, inte tycker att det är intressant att diskutera om örebroarnas skattepengar ska gå till ”hyllningsutställningar” om kommunistiska folkmordsförnekare. Men det är kanske det moderaterna menar med att öka informationen om kommunismens brott? Att använda ännu mer skattepengar åt utställningar av konstnärer som hyllar dessa brott?